Är det någonting jag lärt mig under det senaste halvåret som verkligen gjort avtryck hos mig är det detta:

Under min uppväxt gick jag igenom saker som ingen ska behöva erfara. Dessa saker ledde till ätstörningar och depression. Det var påväg att gå riktigt illa flertalet gånger och det har satt sina spår. Allt som hände då har jag återupplevt genom minnen och grubblande vilket i sin tur lett till att minsta motgång har fått min redan fulla bägare att rinna över.

För ungefär ett år sen började saker bli lättare. Mitt stora misstag var att då känna att jag hade mer ork till att grubbla och trycka ner mig själv. Men till vilket pris? Jag föll igen. Även denna gång så långt att det höll på att gå illa.

Ett halvår senare fick jag en ny chans. Saker blev lättare och lättare, mycket tack vare stöd från nära och kära. Det var då jag bestämde mig för att stänga dörren och gå vidare. Jag tänker inte låta traumatiska upplevelser som inte längre pågår plåga mig idag. Jag har bara ett liv och att ständigt gå bakåt och gräva gör bara att jag en dag vaknar och inser att jag slösat bort otroligt lång tid på det förflutna istället för att gå vidare och ta vara på livet.

Nu är dörren stängd. Jag är på en ny plats i mitt liv och vad som hänt för mer än ett halvår sen är ingenting jag kan förändra idag och jag tänker inte längre älta saker som jag vet gör att jag mår dåligt. Det är helt galet att jag faktiskt plågat mig själv så.

Så idag är jag en glad tjej med en underbar familj och ja; resten är historia.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s